När jag var liten regnade det inte alls så ofta som nu. På den tiden fick man inte se på TV, spela Nintendo eller överhuvudtaget göra någonting inomhusrelaterat såvida inte halv storm rådde utanför. Nu bor jag ensam och kan själv välja när jag får och inte får vara inomhus. Det är ganska skönt, men samtidigt problematiskt eftersom jag i stor utsträckning tenderar att välja lägenheten framför omvärlden. Idag, för att ta ett exmpel - har jag inga särskilda ärenden som kräver att jag lämnar mina 27 kvadrater. Genom mina två fönster kan jag dessutom konstatera att gråa nyanser tycks tävla i utomhusets ganska begränsade färgskala, samtidigt som man på marken kan ana vattenglans. Då detta i min värld är nästintill likställt med ösregn, stannar jag nog här i skyddande atmosfär och fördriver tid istället. Jag och Billy Corgan. Visst ser han lurig ut?
Billy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar