Accept the change, cause we're all insane

I västvärlden (östvärlden, om man ens kallar den det, känner jag inte till särskilt väl) är vi hysteriskt förtjusta i att vara och tillhöra saker. Enligt min hafsigt utförda analys beror detta på att vi många gånger söker genvägar och enkla utvägar på problem som omöjligt kan lösas genom att exempelvis anamma en musikalisk subkultur, finna sin tröst i religiösa trossamfund eller bekänna sig till ett politiskt parti - trots att det är just detta vi gör. Gosh, känner redan här att resonemanget kanske inte är helt vattentätt, men min semibanala tes är ändå att vi alla bär på tung osäkerhet kring i princip allt vårt liv innehåller. Enligt ett follow the leader-system, och trots att ledaren garanterat bär på samma osäkerhet, blir det då bekvämt att lämna över delar av bördan hos de bröder och systrar som valt samma flock som en själv.

Spännande att jag från början tänkte skriva något kort om hur det är när man själv och ens omgivning inte förändras synkront, men inser i detta nu att produkten blev en helt annan.