6.29.2010

Freakin hell(ström)






Fan också. Jag som inte tänkt åka i år. Men nu känns tvånget stort.



6.23.2010

En trevlig ekvation

När jag beviljades tjänstledighet från mitt textilindustri-jobb våren 2006 var min månadslön X kronor. Nu är den i princip X + 2000 kronor.

X + 2000 kr = Det händer saker även inom en konsekvent underbetald yrkesgrupp.

Lite halvtrist att en stor del försvinner direkt i form av räkningar och en släpande skuld till föräldrarna, men det känns ändå som om jag är med på banan igen. Det är skönt.

Nu ska jag bara försöka bli lite ledig också. Det kan ha varit en tabbe att skriva upp sig på jobb veckorna 31 och 32 också. Hm.


6.18.2010

Hämnd




Vattenångan som strömmade upp ur gatubrunnen fick honom att tänka på någon taskig Brooklyn-deckare. Det fattades bara några genomblöta euforiska barn, filmade i slow motion vid en sönderskruvad brandpost. Och möjligen några förbisusande yellow cabs av äldre modell.

Hettan var outhärdlig. Löpsedlarna han nyss passerat vittnade om värmerekord för andra veckan i följd. Skuggtemperaturen låg stadigt kring 40 grader och alla kloka människor höll sig inomhus, nära luftkonditionering, kylskåp och vattenkranar.

Men inte han.

Istället torkade han av ansiktet med överarmen och drog ned hatten djupare över huvudet. "Ett uppdrag kunde inte vänta på grund av väderlekens nycker", hade han pliktskyldigt resonerat då en tryckande värme väckt honom redan innan klockan slagit 6. Det fuktiga motellrummet hade naturligtvis saknat luftkonditionering, varför också natten förvandlats till en svettig brottningsmatch med lakanen. Han hade inte sovit på flera dygn, och kroppen hölls sedan ett par veckor i schack med hjälp av morfintabletter, billig bourbon och Camel utan filter.

Det var som om hela stan tagit siesta. Inte ens polisen patrullerade. Han fortsatte förbi ett kvarter som invaderats av kranar, cementblandare och barbröstade män i bygghjälmar. Här tycktes de jobba iallafall. En hastig tvångstanke fick honom att känna efter utmed det av jackan dolda bältet, och där, där fanns den. Berettan. Osäkrad.

Han ville absolut inte döda någon. Helst inte använda vapnet överhuvudtaget. Men det som hädanefter skulle ske, skulle göra det för ett syfte. Trots att de förmodligen hade barn, föräldrar och makar var ändå banktjänstemännen att betrakta som ondskans lakejer. De arbetade för allt som var fel i detta söndervittrade fuskbygge till samhälle. "Men idag ska samhället få stå tillsvars", mumlade han genom fuktiga läppar, samtidigt som hans högeraxel sköt upp dörren till bankkontoret.


6.04.2010

Lägesrapport kolon

De två senaste veckorna har varit intensiva. Så intensiva att all inspiration tagit slut någonstans mellan 14 och 16 på eftermiddagen.

Skolan är slut för terminen. Historia 31-60 hp är numera bara bokstäver på ett examensbevis som ligger och växer i ganska exakt ett år till. Det känns konstigt att det numera bara återstår ett enda år av studietiden i Halmstad. Fem jävla år har jag tillbringat i stan. Staden som marknadsförs som "Staden med tre hjärtan", vilket många gånger har upplevts som den gravaste av verklighetsförvanskningar.

En sväng till Hässleholm har jag också hunnit med sedan vi senast talades vid. Motvilligt är det nog bara att erkänna att festivalliv är någonting som min kropp och själ börjar bli lite trötta på. Främst handlar det om en tydlig trend de senaste årens festivalbesök fått mig att urskilja. Nämligen det växande klientel besökare som inte lämnar campingområdet förrän festivalen är över. De som inte ser ett enda band på hela helgen och som släpar med sig enorma stereoanläggningar som de senare använder för att skapa någon form av hemmafester vid sina tältplatser. Förmodligen kostar dessa maskiner så mycket pengar att de helt enkelt inte kan lämna området. Detta faktum har också gjort att svineriet på campingen ökat och att bli bestulen är någonting du numera får räkna med.

Fortfarande bakfull efter helgens Jack Daniels-mayhem, tryckte jag i tisdags in 1411 på stämpeldatorn och klev in i samma texilfabrik jag tillbringat tusentals timmar i. Arbetsuppgifterna är föga inspirerande och arbetskamraterna är stundtals riktiga idioter ("Jaså, sommarlovet har börjat nu? Det blir väl skönt sen när du är lärare? Dom har ju skitlångt sommarlov."), men det ger som väl är pengar. Förhoppningsvis ska det finnas lite tid över att spendera dom bara. Som läget är nu, jobbar jag inte bara måndag-fredag i fabriken, utan de flesta veckorna också fredag och lördag natt i Halmstads nattliv. Hej och välkommen, magsår.