Svart på vitt

Reporter: "Oskar, du är alltså dummast i hela världen. Hur känns det?"

Oskar: "Jaså, det är alltså konstaterat nu? Det känns väl i ärlighetens namn inte så bra. Man är ju hellre typ smartast eller snyggast i världen."

Reporter: "Men du kan väl inte på fullt allvar påstå att du blev förvånad..?"

Oskar: (tystnad, djupt andetag) "Nej, egentligen inte. Förr eller senare skulle väl verkligheten passera i ytterfilen och förnedra en. Igen. What goes around.."

Reporter: "...comes around?"

Oskar: "Någonting i den stilen."

Reporter: "Jag förstår. Den avgörande egenskapen för din titel är din närmast sjukliga naivitet, hur ser du på det?"

Oskar: "Jag ser inte på det. Det är nog det som är problemet, är jag rädd."

Reporter: "Inte ens så här med facit i hand?"

Oskar: "Alltså, jo. Det gör jag väl. Men det handlar kanske mest om att det har blivit bekvämt att promenera runt i en kanske-värld. Att själva tron på en fungerande samvaro blir ett självändamål. Låter detta rörigt?"

Reporter: "Mjaaaa.."

Oskar: "Det är det också. Hade man kunna omvandla mina tankar till pengar, hade de förmodligen motsvarat ett mindre lands BNP."

Reporter: "Tankarna skenar iväg?"

Oskar: "Tokskenar."