Jag är iallafall up and runnin'. Billiga möbler är på plats, jag förstår när och var bussar och pendeltåg färdas. Jag vet var man handlar mat, var man tvättar kläder och hur grannen ovanpå låter när han lär sig spela gitarr.
Tre dagar i veckan tillbringar jag tid i universitetslokaler och lär mig saker om religion och vetenskapen som studerar den. Det är spännande på flera sätt. I en grupp bestående av närmare hundra individer, syns både judiska kippor, muslimska slöjor och människor med kors i kedjor runt halsen. Det är en fascinerande miljö, där många av studenterna förefaller vara troende i olika riktningar.
Jag gillar religiösa. De är alltid så trevliga. För något år sedan i samband med en praktik inom min lärarutbildning, talade jag med en lärare som undervisade i religionsvetenskap på gymnasienivå. Hon sade att det finns undersökningar som visar att religiösa människor är lyckligare än andra människor. Det tror jag stämmer. Livet är naturligtvis förjävligt för dem ibland också, men trösten i det andliga är kanske inte att underskatta ändå. Spelar det nån roll om Gud finns, liksom?
Missförstå mig inte nu. Jag är inte på väg att byta ut mina svordomar mot böner eller mina middagar mot koshergodkända sådana. Inte heller lär jag aktivt söka kontakt med mitt andliga jag eller andra metafysiska fenomen.
Men jag tycker det är jäkligt spännande och fascinerande hur en så stor del av jordens befolkning kan ägna sig åt någonting som de flesta i min bekantskapskrets skulle beskriva som påhittade sagor och rentav trams (trots att acceptansen gentemot en tro på detta, närmast brännmärkts in i oss). Sånt där sysslar ju inte vi med. Vi vet ju bättre. Och visst ser sociologen det uppenbara i religionens vara, via miljöaspekten av hur vi formas som människor. Men det gör det hela inte mindre intressant.
Nåväl. Hösten har börjat iallafall. Det var mest det jag ville berätta.
