2010

This is Henry Chinaski

...eller Charles Bukowski som han egentligen hette. Briljant författare, mega-alkad. Jag har inte hunnit läsa alla hans böcker än, men lär ha gjort det om nåt år. Kvällens tips blir därför:

1. Filmen Barfly, där Henry Chinaski (pseudonym för författaren själv) gestaltas av Mickey Rourke.

2. Boken Postverket, där man får följa samma Chinaski i sin miserabla vardag som

brevbärare.

Gillas av: Dig som inte alltid behöver ha den gråa verkligheten inlindad i vackra ord.

Gillas nog inte av: Dig som har svårt med svordomar, bister realism och snusk.

Mixed EMOtions

Jul avklarad. Gemenskap, glädje, skratt och ångest av episka proportioner (i ungefär den ordningen). Jag har:

- Åkt skridskor med fina vänner
- Slagit in åtta paket, vilket i runda slängar tog två timmar
- Ritat, pusslat och byggt med lego tillsammans med fantastiska syskonbarn
- Druckit snaps för två
- Fått vuxenjulklappar
- Haft den årliga juldagen-fyllan med gamla vänner och träffat en massa människor från det förflutna

Så till det där med ångesten.
Min uppsats inte klar än. Något den ska vara den 4:e januari. Gillart inte.

OK, det är en sak till. Men det orkar jag inte riktigt sätta ord på just nu, så det får vila några dagar.

Insåg precis en sak

Jag kommer fira ett Mauro Scocco-nyår i år. Okej, inte helt rättvist (Mauro har säkert skitmånga fester att välja mellan, och badar förmodligen i inbjudningar från otaliga vänner), men nånstans fattar ni vad jag menar va?

Att bli lite småpackad på egen hand och trivas med det. Sitta länge framför datorn och låta youtube skicka mig åt spretiga håll. Ta en paus, stå en stund vid ett fönster och betrakta mörkret. Skriva ett sms till nån långt borta. Ångra mig halvvägs och sedan sudda ut allt.

-----------------

Men först jul. Min vana trogen agerar jag i musikaliska termer, snarare än handlingsmässiga. Så, ja. Jag har reviderat fjolårets jul-spellista och uppdaterat den ordentligt. Återigen handlar det inte alltid om explicita julkreationer, utan mer sånt jag associerar till just julen. Varsågod.

Om tid

Då och då kommer jag på mig själv med att fundera över tid. Hur den går och går och bara försvinner. Hur tiden är det som förenar oss. Vi har våran tid, och förr eller senare tar den slut.

Få människor saknar brister. Personen som skriver detta har massor av dem. Men den största, och ur eget perspektiv den jag helst av allt skulle vilja ändra på, är min oförmåga att ta tillvara på tiden. Min tid läggs ofta på helt oväsentliga detaljer - istället för sånt som verkligen betyder någonting.

Och det som verkligen betyder någonting i livet är kärleken. Kärlek till familj och vänner. Kärlek till alla som betyder någonting. En kärlek som inte alltid är uttalad, men icke desto mindre betydelsefull av den anledningen. Den behöver absolut inte vara just uttalad, men vinner ofta så oändligt mycket på att vara det.

Så se till att berätta för de du tycker om att du gör just detta. Ansträngningen är inte stor, så vad hindrar dig?

Up north

I helgen besökte jag min lillasyster i ett djupfryst Oslo. När bilden ovan togs, var det exempelvis nånstans mellan 14 och 17 minusgrader. Oslo kändes för övrigt som en rätt konstig stad. Storleksmässigt skall den motsvara Göteborg, ungefär. Men det kändes ändå som det var en utländsk version av typ Halmstad. Ganska litet alltså. Någon förtappad jävel skulle säkert kalla stan för mysig av just den anledningen, men jag nöjer mig med att konstatera att jag blev lite besviken. En huvudstad ska inte vara gullig.

En annan sjuk grej var att det kändes som om det bor fler svenskar än norrmän i Oslo. Var man än gick, hörde man göteborgska, stockholmska och t o m skånska på sina ställen. Mycket förvirrande. Som den multikulti-kille jag är, handlade jag dessutom på Weekdays, tog med mig glögg från Sverige (alltså, jag visste ju inte om det fanns i Norge) och gjorde ett tappert försök att handla med svenska pengar i mataffären.