Gin + Jobb = Emo

Ibland glömmer man att alkohol kan bli lika fel som rätt. Det är lätt att tänka att det är roligare att jobba om man har några centiliter sprit i kroppen. Det är det också, men när det sen är dags att skriva ut sig och traska hem mellan vattenpölarna är det så lätt att falla i rakt motsatt riktning. I synnerhet med denna i öronen:

"Worn like a mask of self-hate. Confronts and then dies."

Und das war das

Berlin var grymt. En vecka i den staden fick mig att återfå visst förlorat hopp för människan. Det hade ingenting med den billiga och bekvämt tillgängliga Spätkauf-ölen eller sällskapet att göra (även om det såklart också var värt fem getingar), utan mer en slags metaforisk knytnäve i ansiktet på etablissemang och samtidstendenser i allmänhet.

Det märks fortfarande att Berlin inte är som andra städer. Av muren finns visserligen bara ett antal symboliska meter kvar, men i mångt och mycket är det en stad med mer än ett ansikte. En stad som för det allra mesta accepterar och respekterar sina olika ansikten. Man upplever verkligen det faktum att stan faktiskt är ett slags alternativt centrum i denna del av världen. Berlin är som en lekplats där det visserligen finns en äldre och starkare pojke, men där de yngre och svagare barnen ändå får leka ifred om de håller sig i hörnena.

Utanför konstnärskollektivet Tacheles.

Görlitzer Park, Kreuzberg.

Görlitzer Park, Kreuzberg.

@ Kauf Dich Glücklich.

Jessi mit €0.65-bier.

Jessi @ U-bahn.

Brunnenstrasse 183, Mitte.

Snyggaste huset ever, Spandau.

Unt jetzt...

...trinken wir € 0,95-wein! Leben sind super!

Estate Arrivederci

Det var det. Två och en halv månads fabrikstjänst är slutligen till ända. Inga fler 04:40-morgnar, inget mer automatkaffe med dubbel styrka, inget mer klättrande på virkmaskiner, inget mer radio.

Det är bra att ha ett jobb. Jag är glad att ha ett. Men när jag nu tittar ut genom fönstret verkar sommaren ha pågått under tiden jag var instängd i textilindustrins kammare. Det blev inga nattliga nakenbad. Det blev inga sommarförälskelser. Det blev inget vin i okontrollerade mängder på gräsmattor.

Måhända välkomnar jag hösten alltför tidigt. Det finns ju faktiskt ett par höjdpunkter kvar innan vi återigen vandrar rakt ut i mörkret. Nästa vecka ska jag exempelvis upptäcka Berlin på allvar. Jag gör det dessutom i sällskap med en ny vän som heter Canon Eos 1000D. Kanske inte det vackraste av namn, men jag tror ändå vi ska komma bra överens.

Jag och min nya kamera.