Loe messes with my mind

I brist på stimulerande skoluppgifter öppnade jag igår Erlend Loes Gör vad du vill. Redan i eftermiddags var den genombläddrad och avverkad. Nu är historien endast 156 sidor lång, varför det inte är en fullt så stor bedrift som det kan tänkas låta.

Vad Loe gör i denna bitvis helt briljanta roman, är att på ett naturligt sätt konfrontera den många gånger tabubelagda diskussionen kring självmordet. I stora drag går boken ut på att huvudpersonen, en 18-årig flicka vid namn Julie, mister sina föräldrar och bror i en flygolycka. Efter moget överläggande bestämmer hon sig för att livet inte längre är någonting hon vill delta i. Just hennes klarsynta resonemang rörande livets värde och hur hennes målmedvetna dödslängtan skildras, är bokens absoluta styrka. På ett tragiskt, men också fascinerande sätt.

Vid ett tillfälle alldeles i bokens inledning, befinner sig Julie hos sin psykolog. Vad som avhandlas här, är den kanske mest grundläggande diskussionen av alla. Den om livets värde. Naturligtvis har anledningen till denna många gånger tabubelagda diskussion, som så mycket annat idiotiskt, att göra med världsreligionerna. Livet anses, rent generellt, vara någonting Gud (jag är osäker på om jag vill ge han/hon/den/det legitimitet genom stor inledningsbokstav, men nåväl) skänkt, eller rentav givit människan till låns. Att då av egen vilja avsluta detta, beskrivs vara den största synd en människa kan begå.

Skulden. Detta eviga helvete. På grund av den förbannade religionen går alltså människor fortfarande (2009!) runt utan att ha makten över sitt eget liv. När diskussionen kring självmordet lyfts sker detta ofta långt ifrån (såväl i tid och rum) den miljö där den behövs. Ett vanligt förekommande argument mot självmordet är att "man ska tänka på sina anhöriga". BLINK BLINK - SKULDLAMPAN LYSER.

Nu vet jag väldigt lite om hur vård av suicidala bedrivs (förhoppningsvis är inte argumentet ovan av förekommande art inom detta fält!), och självklart vill jag inte att människor skall ta livet av sig. Men jag gör det fanimej inte för att jag tycker synd om deras anhöriga. Kontentan är alltså den som visserligen aldrig framträder ordagrant i Gör vad du vill, men ändå måste bli uppenbar efter att ha funderat i ärendet:

Visst är människan en interagerande och i många avseenden omvärldsberoende varelse - men nu är det dags att vi tar makten över våra egna liv och börjar bestämma över dem på egen hand.

Gör vad du vill.