Den där känslan

av att vandra runt i ett vakuum

av att fundera över varför fler inte bara struntar i allt

av att vara 25 och ett halvt år gammal och känna att det roligaste nog ligger bakom en

av att söka svaren på frågorna i kryptisk popmusik och nedladdad film

av att inse omöjligheten, men ändå fortsätta

av att förlika sig med tanken på att livet till 90% består av måsten, plikter, vanor och saker vi gör för att göra saker

av kapitulation som ändå aldrig tillåts bli en kapitulation