Ibland dyker småsaker upp i vardagen. Företeelser, intryck och rena ting - som på ett eller annat sätt får en att tänka till, själv bli sugen på att skapa eller rentav både och.
Låt mig ge er dagens scenario. I 22 elevarbeten rörande europeiska länder skall jag kika närmre på den språkliga delen. Detta skedde i eftermiddags med hjälp av kaffe och bakgrundsmusik i form av en samlingsskiva med Simon & Garfunkel. Från att ha varit djupt försjunken i ett, om sanningen ska fram, ganska dåligt arbete om Vitryssland, sätter jag mig plötsligt rakryggat upp i soffan.
Någonting faller på plats. Ett ögonblick av absolut klarsynthet, eller någonting liknande. Mitt i låten America av tidigare nämnda 60-talsduo. Visst har den alltid tillhört en av mina absoluta favoriter, men nu blev America på bara ett par sekunder någonting större och mer närvarande än den någonsin varit tidigare.
Vi befinner oss i en Greyhound-buss nånstans mitt på den nordamerikanska kontinenten, tillsammans med vår "jag"-person och hans Kathy.
"Toss me a cigarette, I think there's one in my raincoat"
"We smoked the last one an hour ago"
So I looked at the scenery, she read her magazine
And moon rose over an open field
"Kathy, I'm lost" I said, though I knew she was sleeping
"I'm empty and aching and I don't know why"
Visst är det briljant? Inom konst, litteratur, musik och så vidare, har jag alltid beundrat den där gåvan som så få har. Förmågan att säga så mycket mer än den yta man använder, i själva verket rymmer. Att med små medel skapa någonting stort och mångbottnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar