192 fucking personer. Japp, så många gäster dök upp i lördags. Helt sinnes om man tänker på det. Siffran motsvarar nämligen ungefär hälften av den befolkning som normalt sett bor i byn festen ägde rum i.
Det gick bra.
Maten räckte, alla fick plats, inga slagsmål bröt ut, folk var nöjda. Som värd kunde man undan för undan slappna av en aning ju längre kvällen fortlöpte. TIllslut kunde man faktiskt ha riktigt kul själv också, även om det då bara återstod ett tiotal av gästerna (vilket ytterligare understryker min slutsats i förra inlägget).
Vad som var mindre härligt med hela arrangemanget var naturligtvis att städa efter festligheterna. Klockan 11 i söndags morse, fortfarande berusad (lika bra innan bakfyllan kickar in, liksom), tog jag mig så sakteliga bort mot vad som skulle bli ett åttatimmars städpass. Jag är fortfarande osäker på var de där timmarna blev av - men när jag vid strax efter 19 på kvällen återvände till föräldrahemmet, kändes det ungefär som att min kropp blivit överkörd av ett X2000.
Nu är jag tillbaka i Halmstad och ser faktiskt fram emot att få lite rutin i detta förbannade liv.
Äh, jag slänger med lite bilder från festen också.
Välkomstdrink.
Festdeltagare i festlokalen.
Hallands Fläder.
Jag tar emot visdomsord.
Johan i soffa och falsett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar