Hur gör man?

Skitmånga svenskar lever i något slags förhållande. Säkert 60-80% av alla över 15 (eller nåt). Jag har själv erfarenhet av konstruktionen, och har vid ett flertal perioder i livet kunnat referera till någon som min flickvän. Vad jag minns av dessa relationer såhär i efterhand är mest fragmentariska bilder av flickorna ifrågas föräldrar och hur dessa var, urflippade gemensamma fyllor, enstaka sexuella moment och så vidare. Vad jag däremot aldrig minns är hur den handfull relationer jag fram till dagens dato genomlevt, inletts.

Vem sänkte först guarden? Vem tog först chansen? Vem sa vad, och vad svarade den andre? I vilket sammanhang och hur kom egentligen det sig?

Man fastnar väldigt lätt i märkliga mönster. Trots att jag bär på en stark övertygelse om att jag knappast kommer att träffa min framtida (tillåt mig här att lägga till eventuella) livskamrat i krogmiljö, lurar jag mig själv gång på gång. Åtminstone på lördag eftermiddag, och i synnerhet framför spegeln. Beteendet är egentligen helt sjukt, för trots att jag är så galet medveten om att min rädsla att misslyckas är större än driften att lyckas, inbillar jag mig att det nånstans fanns en tjej, som kunde komma fram ur röken, fram till mig - och säga: "Hej!".

Behöver jag tillägga att det är söndag idag?