Berlin var grymt. En vecka i den staden fick mig att återfå visst förlorat hopp för människan. Det hade ingenting med den billiga och bekvämt tillgängliga Spätkauf-ölen eller sällskapet att göra (även om det såklart också var värt fem getingar), utan mer en slags metaforisk knytnäve i ansiktet på etablissemang och samtidstendenser i allmänhet.
Det märks fortfarande att Berlin inte är som andra städer. Av muren finns visserligen bara ett antal symboliska meter kvar, men i mångt och mycket är det en stad med mer än ett ansikte. En stad som för det allra mesta accepterar och respekterar sina olika ansikten. Man upplever verkligen det faktum att stan faktiskt är ett slags alternativt centrum i denna del av världen. Berlin är som en lekplats där det visserligen finns en äldre och starkare pojke, men där de yngre och svagare barnen ändå får leka ifred om de håller sig i hörnena.
Utanför konstnärskollektivet Tacheles.
Görlitzer Park, Kreuzberg.
Görlitzer Park, Kreuzberg.
@ Kauf Dich Glücklich.
Jessi mit €0.65-bier.
Jessi @ U-bahn.
Brunnenstrasse 183, Mitte.
Snyggaste huset ever, Spandau.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar