Lägesrapport kolon

De två senaste veckorna har varit intensiva. Så intensiva att all inspiration tagit slut någonstans mellan 14 och 16 på eftermiddagen.

Skolan är slut för terminen. Historia 31-60 hp är numera bara bokstäver på ett examensbevis som ligger och växer i ganska exakt ett år till. Det känns konstigt att det numera bara återstår ett enda år av studietiden i Halmstad. Fem jävla år har jag tillbringat i stan. Staden som marknadsförs som "Staden med tre hjärtan", vilket många gånger har upplevts som den gravaste av verklighetsförvanskningar.

En sväng till Hässleholm har jag också hunnit med sedan vi senast talades vid. Motvilligt är det nog bara att erkänna att festivalliv är någonting som min kropp och själ börjar bli lite trötta på. Främst handlar det om en tydlig trend de senaste årens festivalbesök fått mig att urskilja. Nämligen det växande klientel besökare som inte lämnar campingområdet förrän festivalen är över. De som inte ser ett enda band på hela helgen och som släpar med sig enorma stereoanläggningar som de senare använder för att skapa någon form av hemmafester vid sina tältplatser. Förmodligen kostar dessa maskiner så mycket pengar att de helt enkelt inte kan lämna området. Detta faktum har också gjort att svineriet på campingen ökat och att bli bestulen är någonting du numera får räkna med.

Fortfarande bakfull efter helgens Jack Daniels-mayhem, tryckte jag i tisdags in 1411 på stämpeldatorn och klev in i samma texilfabrik jag tillbringat tusentals timmar i. Arbetsuppgifterna är föga inspirerande och arbetskamraterna är stundtals riktiga idioter ("Jaså, sommarlovet har börjat nu? Det blir väl skönt sen när du är lärare? Dom har ju skitlångt sommarlov."), men det ger som väl är pengar. Förhoppningsvis ska det finnas lite tid över att spendera dom bara. Som läget är nu, jobbar jag inte bara måndag-fredag i fabriken, utan de flesta veckorna också fredag och lördag natt i Halmstads nattliv. Hej och välkommen, magsår.