Hettan var outhärdlig. Löpsedlarna han nyss passerat vittnade om värmerekord för andra veckan i följd. Skuggtemperaturen låg stadigt kring 40 grader och alla kloka människor höll sig inomhus, nära luftkonditionering, kylskåp och vattenkranar.
Men inte han.
Istället torkade han av ansiktet med överarmen och drog ned hatten djupare över huvudet. "Ett uppdrag kunde inte vänta på grund av väderlekens nycker", hade han pliktskyldigt resonerat då en tryckande värme väckt honom redan innan klockan slagit 6. Det fuktiga motellrummet hade naturligtvis saknat luftkonditionering, varför också natten förvandlats till en svettig brottningsmatch med lakanen. Han hade inte sovit på flera dygn, och kroppen hölls sedan ett par veckor i schack med hjälp av morfintabletter, billig bourbon och Camel utan filter.
Det var som om hela stan tagit siesta. Inte ens polisen patrullerade. Han fortsatte förbi ett kvarter som invaderats av kranar, cementblandare och barbröstade män i bygghjälmar. Här tycktes de jobba iallafall. En hastig tvångstanke fick honom att känna efter utmed det av jackan dolda bältet, och där, där fanns den. Berettan. Osäkrad.
Han ville absolut inte döda någon. Helst inte använda vapnet överhuvudtaget. Men det som hädanefter skulle ske, skulle göra det för ett syfte. Trots att de förmodligen hade barn, föräldrar och makar var ändå banktjänstemännen att betrakta som ondskans lakejer. De arbetade för allt som var fel i detta söndervittrade fuskbygge till samhälle. "Men idag ska samhället få stå tillsvars", mumlade han genom fuktiga läppar, samtidigt som hans högeraxel sköt upp dörren till bankkontoret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar