St Elmo's fire

Ibland önskar jag att livet vore som i en 80-talsfilm. Med välsynkade konversationer, fönade unisexfrisyrer och där alla är utomhus och kysser varandra fastän det ösregnar.

Fast mest av allt vore det grymt att ha ett vettigt soundtrack. Framemot 90-talets mitt började man nämligen strunta i det där. Visst, ett par pampiga storfilmsballader gled väl igenom i marknadsföringssyfte under det sena 90-talet, men mitt i den kaskadspya av animeringar och dogmahysteri som vi nu tvingas torka upp, saknas någonting.

Det saknas ledmotiv av karaktär. Karaktär som fanns i ledmotiv till filmer som Top Gun, Days of thunder, Rocky och Dirty Dancing.

Så ge tillbaka det pampiga och storslagna. Nu.

När allt kommer omkring kan det vara låten som gör att vi överhuvudtaget kommer ihåg filmen. Eller ser den överhuvudtaget. Som med St Elmo's fire till exempel.